Alla kan lära
Den nya skolreformen GY 2011 har bland annat inneburit att teoretiska ämnen fått mindre utrymme på yrkesinriktade program. Jag gillar idén att yrkesprogrammen först och främst ska omfatta praktiska moment för att på bästa sätt förbereda eleverna inför kommande arbetsliv, men även de teoretiska ämnena behövs.
På Studybuddy är vår grundsyn att alla kan lära. Det innebär inte att en pedagogik och en viss typ av lärare passar alla elever. Vi utgår alltid från elevens förväntningar på sin studybuddy och från elevens specifika behov. Förståelsen för den enskilda eleven gör det möjligt för oss att utveckla kravprofiler för att hitta den studybuddy som är bäst lämpad för varje enskilt uppdrag.
Vi är övertygade om att en positiv studiemiljö motiverar elever till att lära. Läxhjälp hos oss innebär att vi lägger stor vikt vid att studybuddyns roll inte bara är att hjälpa till med läxorna, utan även vara en inspirationskälla och mentor för framtida studier.
Även om många upplever teoretiska ämnen som svåra så behövs alla ämnen. Eleverna på Stockholms internationella restaurangskola beskriver behovet av teori på ett bra sätt. På restaurangskolans teoretiska del ingår dels sådant som behövs för att orientera sig i restaurangvärlden, dels kärnämnena svenska, engelska och matematik. Alla delar behövs för att eleverna ska kunna nå sina drömmar om att studera på Le Cordon Bleu i London.”Man behöver allt. Matten är bra att ha när man ska räkna ut olika mängder i köket”, säger en av eleverna i reportaget.
Även om tanken att reducera de teoretiska inslagen på yrkesinriktade program är av godo får vi inte glömma bort den grundsyn som vi på Studybuddy har; att alla kan lära.
Det finns en risk att vi förminskar Sveriges framtida kockar om vi inte låter dem räkna matte och läsa engelska på gymnasiet.
Studybuddy stödjer Rädda Barnen
Alla barn har rätt att gå i skolan. Ändå saknar 67 miljoner barn tillgång till utbildning. Studybuddy har valt att bli företagsvän till Rädda Barnen och särskilt stötta Rädda Barnens olika utbildningsprojekt runt om i världen. När du använder dig av läxhjälp från Studybuddy bidrar du aktivt till att fler barn i världen får möjlighet till utbildning.
Allt fler familjer använder möjligheterna till RUT-avdrag
Nu är jullovet slut och en ny termin har börjat. Under de första veckorna av vårterminen har vi på Studybuddy sett en stor ökning i antalet samtal från föräldrar som är i behov av extra läxhjälp till sina barn. Studybuddy växer så det knakar – ett bevis på att behovet av läxhjälp är stort.
Antalet köpare av hushållsnära tjänster ökade under 2011 med 27 procent. Ca 416 000 hushåll i Sverige gör avdrag för hushållsnära tjänster. En växande andel av dessa familjer gör avdrag för läxhjälp. RUT-avdraget ger fler föräldrar möjlighet att få läxhjälp till sina barn.
Studybuddys kunder finns utspridda över hela Storstockholm, Göteborg och Malmö. Tack vare RUT kan många familjer som inte tidigare haft ekonomisk möjlighet att använda sig av hushållsnära tjänster ta del av vår läxhjälp.
För våra Studybuddys är det förstås roligt att få feedback på att deras läxhjälp ger resultat. Extra kul är det när barnets ordinarie lärare ser att våra Studybuddys lektioner ger resultat; då har vi verkligen lyckats!
Var femte klarade inte nationella provet i matematik
Enligt skolverket fick var femte niondeklassare (19,3 procent) underkänt på det nationella provet i matematik i våras. Det är den högsta andelen sedan 2003. ”Dåliga resultat i matematik är dåliga nyheter både för enskilda elever och för Sverige som kunskapsnation”, kommenterar Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
Flera skolor erbjuder sina elever stöttning genom extraundervisning inför proven. På den gymnasieskola där jag själv arbetat som lärare kan eleverna få extra stöd i matte på eftermiddagarna. Lärarna har även filmat och lagt ut genomgångarna på Youtube vilket är ett bra exempel på hur skolan utifrån sina resurser arbetar för att förbättra elevernas resultat. Frågan är om insatserna är tillräckliga.
Hur kommer det sig att resultaten försämrats? Är det neddragningar i skolan och de allt större elevgrupperna som påverkat resultaten? Vilken roll spelar lärarna? Är svaret så enkelt som att kraven för att bli lärare i matematik har sjunkit? Jag har varit handledare för ett antal lärarstudenter under min tid som lärare och förvånats över de låga krav som utbildningen haft.
Under de två senaste helgerna har Matteakuten genomförts i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Matteakuten är ett direkt svar på det stora behovet bland elever att få extra stöd i matte. På våra intensivkurser är det som regel 12 elever per grupp för att läraren ska få möjlighet att hjälpa eleverna på bästa sätt. Vi tror på individualisering, små grupper och på lärare som brinner för sina ämnen och sina elever.
Matteakuten Studybuddy hjälper dig gärna med att förbättra dina resultat i matematik, dels genom att du kan delta i matteakuten och genom privatundervisning i hemmet med en egen Studybuddy.
Blogginlägg från Matteakuten
Idag klockan 08:00 öppnade vi dörrarna till Klara Nya Gymnasium i Malmö, Norra Real i Stockholm och Göteborg Praktiska. Flera hundra elever räknar under helgen matte tillsammans med våra Studybuddys.
Jag har tidigare skrivit om hur Matteakuten trotsar dåliga matteresultat genom att erbjuda ungdomar intensivkurser i matte; både på gymnasie- och högstadienivå. Jag vet efter 6 år som gymnasielärare att kunskap inte kommer av sig självt utan måste övervinnas. Alla måste jobba aktivt för att utveckla sin kunskap. Vissa av oss har lätt för matematik och behöver inte anstränga oss så hårt, men för många är ämnet inte så lustfyllt eller enkelt. Det är därför vi genomför våra kurser.
Våra lärare är handplockade från universitet och högskolor och brinner för sina ämnen och för att undervisa. Erfarenheten visar att helgkurserna med Matteakuten hjälper ungdomar att lyfta sina resultat och nå sina mål. Extra roligt är det att vi ofta får höra från våra elever att de även tycker att det blivit roligare med matematik efter att de gått kursen. Det lägger grunden för långsiktigt förbättrade resultat!
För alla er som läser detta inlägg och missade möjligheten att gå Matteakuten: Vi kommer genomföra kurser i Matematik 1c och Matematik C även nästa helg. Ni är varmt välkomna med er anmälan!
I helgen ska jag räkna matte med Matteakuten. Vad ska du göra?
”Vad ska du göra i helgen?” är en fråga som brukar ställas när helgen närmar sig. Jag vet i alla fall vad flera hundra ungdomar ska göra under helgerna vecka 48 och 49; de ska räkna matte. Sedan 2004 har Matteakuten arrangerat intensivkurser inför de nationella proven i matte. Under två helger räknar elever i Malmö, Göteborg och Stockholm matte tillsammans med våra Studybuddys.
Tänk om Mattakuten hade funnits när jag gick på gymnasiet på 90-talet. Vi var många i min gymnasieklass som svettades inför de nationella proven. Få hade möjlighet att få hjälp hemma. Flera av mina klasskompisar fick IG i matte C. Antagligen hade det inte skett om de fått hjälp på annat håll. Idag är jag stolt över vad Matteakuten gör. Genom våra intensivkurser i kombination med privatundervisningen som Studybuddy erbjuder kan vi hjälpa både elever och skolan.
Att skolungdomars matematikkunskaper blir allt sämre har rapporterats i flera medier. Våra elever trotsar statistiken och gör något åt problemet. Vi vet av erfarenhet att alla kan lära sig matematik och att alla kan klara de nationella proven – med rätt hjälp.
På Matteakuten kombinerar vi drivna högskolestudenter som brinner för att undervisa med gymnasieungdomar som vill ha stöd för att nå sina mål med det nationella provet. Det är oerhört inspirerande att se så många elever arbeta tillsammans med våra Studybuddys för att förstår formler, ekvationer, algebra och logaritmer. Som VD för Mattakuten Studybuddy är det på helger som dessa som jag inser hur fantastiskt mitt jobb är!
Beslagta mobiltelefoner eller individanpassa undervisningen?
Under veckan som gått har Göran Hägglund gjort ett utspel i debatten om skolan. Hägglund skriver på DN-debatt att skolan ska ha tydliga uppförande- och ordningsregler. Lärarna ska få beslagta mobiltelefoner, ge skriftliga varningar och utfärda kvarsittning, skriver Göran Hägglund
Jag har funderat på varför förslaget att lärare ska få beslagta mobiltelefoner nästan alltid är det första som lyfts fram när klimatet i skolan debatteras. Är mobiltelefonen det största hotet mot skolan? Är det lagar om detta som lärarna efterfrågar mest? Är mobiltelefonen ett hot mot lärarens möjlighet att utöva sitt yrke?
Jag upplever att politiker utgår från att lärare som grupp saknar auktoritet och därför behöver lagen till stöd för att upprätthålla ordning och reda i klassrummet. Jag är övertygad om att bra lärare har auktoritet. En lärare som behärskar sina ämnen och brinner för sitt yrke har sällan problem med sina elever. När jag själv arbetade som lärare var det inga problem att säga till eleverna att stänga av sina mobiltelefoner. Vad lärare behöver mest är respekt från sina arbetsgivare i form av schyssta löner och bra arbetsmiljö.
På Studybuddy har vi stor respekt för Sverige lärare. Våra kunder är generellt mycket nöjda med sina barns lärare, men känner frustration över att det inte finns tillräckligt med tid för att läraren ska kunna ge deras barn det stöd de behöver för att nå sina mål. Vi tror på individuell undervisning där varje elev blir sedd och får möjlighet att utvecklas utifrån sina förmågor. Det gör också Sveriges lärare, men tyvärr ges de sällan möjlighet att individualisera undervisningen.
Ge lärarna tid, bättre arbetsvillkor och bättre arbetsmiljö; sen kan vi tala om lagar mot mobiltelefoner. Jag har tidigare citerat en frustrerad lärare i SvD och gör det även i detta inlägg: ”Det faktum att majoriteten av landets lärare har en stor passion för barnen och pedagogiken gör inte vardagen lättare”
Baksidan av självständigt arbete
När jag började gymnasiet på 90-talet fick jag lära mig ett nytt begrepp; ”självständigt arbete”. Syftet var att vi elever själva skulle ta ansvar för vår utbildning. Enligt våra lärare var detta ett steg ut i vuxenlivet och ett måste för att klara högre studier. När jag ser tillbaka är det inte utan att jag undrar om lärarna själva trodde på det. Jag minns att det fanns flera i min klass som inte klarade av det nya arbetssättet. Deras betyg sjönk snabbt och efter studenten blev det Komvux för att komplettera.
Under min tid som gymnasielärare diskuterade jag och mina kollegor ofta om eleverna lärde sig bäst på egen hand eller under lärarledda lektioner. I en nyligen publicerad artikel i DN redovisas innehållet i en färsk avhandling från Göteborgs Universitet. Avhandlingen visar vad flera lärare redan känt till; att de stora förlorarna på 90-talets flaggskepp ”självständigt arbete” är elever som redan har det svårt i skolan. Avhandlingen visar hur kunskaperna i matematik hos högstadieelever har försämrats sedan 90-talet och går emot alla de som förespråkat självständigt arbete.
Våra kunder på Studybuddy behöver mer stöd än vad skolan kan ge. Det innebär inte att lärarna gör ett dåligt arbete, men att det behövs mer undervisningstid och att skolan behöver individanpassas så att alla elever får samma möjlighet. Våra kunder kan vara elever som kämpar för godkänt i matte men även elever som arbetar för högsta betyg i mattekurserna på natur. Gemensamt är att de inte kan nå sina mål på egen hand utan behöver stöd för att nå hela vägen.
Huruvida självständigt arbete enbart är av ondo kan jag inte svara på, men jag tycker att det är intressant att skolforskningen idag presenterar andra resultat än de som hittills fått styra skolan.
Ge lärarna tid att vara lärare
Som lärare och med flera års erfarenhet av yrket blir jag aldrig förvånad över artiklar som den som idag publiceras i SvD. Det är ingen nyhet att allt mer tid i skolan går till administration. Lärare har under flera år har påpekat detta, men vad har egentligen hänt?
Som lärare förväntas du skriva IUP (individuella utvecklingsplaner), omdömen till utvecklingssamtal, sätta betyg m.m. Självklart är dessa uppgifter viktiga för att eleverna ska få den undervisning de förtjänar och utveckla sitt lärande. Frågan är bara när lärarna ska ha tid för detta?
Mette Fjelkner har rätt i att det måste finnas en balans mellan undervisningstid och tid till för- och efterarbete. En lärares främsta uppgift måste alltid vara att undervisa, sprida kunskap och få elever att känna lust och glädje i lärandet. Att skapa en stimulerande miljö är grunden till god undervisning och en väl fungerande skola.
Enligt undersökningen som Lärarnas Riksförbund genomfört anser dock nio av tio lärare att de administrativa uppgifterna har ökat de senaste fem åren. Man kan fråga sig hur en stressad lärare som förväntas skriva 200 omdömen ska hinna känna glädje i sitt pedagogiska arbete och förmedla lusten till lärande till sina elever?
Jag vet vad jag talar om. Jag har ägnat dagar åt att skriva omdömen inför utvecklingssamtal när jag egentligen borde ha fokuserat på min undervisning. Problemet med skolan är inte att ingen vill bli lärare. Problemet är att få lärarna att stanna kvar i yrket. Som en frustrerad lärare skriver i SvD ”Det faktum att majoriteten av landets lärare har en stor passion för barnen och pedagogiken gör inte vardagen lättare”
Nu måste något hända! Vi behöver bra lärare!
Bråkstake eller geni?
Jag läste nyligen en mycket intressant artikel på SvD om “särbegåvade” barn. Jag tror att om man tillhör en av dessa “särbegåvade” (fruktansvärt ord för övrigt) känner man igen sig i mycket av det som skrivs. Jag känner också igen situationen. Inte för att jag själv var en av dessa “särskilt begåvade” (något bättre ord), utan för att jag misstänker att en kille i min grundskoleklass var det. Vi hade en kille i klassen som inte riktigt hängde med. Han fick stödundervisning i matte utan att klara sig och i alla andra ämnen var han långt under medel. Han var inte killen som man minns som bråkig, men visst har jag minnen av att han uppträtt med blödande näsa till följd av något bråk på skolgården någon gång. Jag vill inte kalla honom mobbad, men han var inte heller en av de balla. Han var helt enkelt en sådan som tycktes vara född till att inte synas i en större grupp.
Efter nians skolavslutning hörde jag ingenting från honom förrän jag en dag fick en notis på Facebook om att han ville bli kompis med mig. Jag accepterade och gick in på hans sida bara för att upptäcka att han numera studerar på Handelshögskolan i Stockholm. Med de betyg som han hade efter nian klarade han knappt att ta sig in på gymnasiet, så vad hade hänt? Kan det vara så att han satt längst bak i klassrummet i nio år och led medan hans intellekt förtvinade, bara för att sedan blomma ut på gymnasiet? Vad som faktiskt har hänt vet bara han, och jag vågar naturligtvis inte fråga, men jag tillåter mig att fantisera, och i min fantasi var han “exceptionellt begåvad” (mycket vackra ord).
Jag hoppas att alla föräldrar till barn som liknar min gamla klasskamrat tar sig en funderade på om inte deras barn är ett av dessa “särbegåvade” (låter lite bättre nu när det har förklarats) barn.
Senaste kommentarer